när mitt substitut för kärlek
alldeles för länge har varit hat

behandlad som en hatad
hatat
hatade till slut mig själv

det var en gång, en dag, när jag var fel

det var svårt att finna ett vettigt svar

så vänd mig ryggen, min vän
det gör inte så ont
för jag släppte aldrig in dig

och du
du gav mig tid
helt rättvist begränsad
och kom tillbaka igen
frågade mer

lärde mig att tycka om

så vänd mig inte ryggen, min vän
för min dörr är upplåst
jag vill inte låsa igen

tycka om är bra
vad kommer sedan?