Redan medlem?
Logga in
Oceanens VälsignelseSvajandes på den blå oceanen seglade jag i min båt bad om att båten skulle hålla sig flytande på mina skrovliga knän varje kväll från gryning till skymning från skymning till gryning i sökandet efter kärleken drev jag omkring med vinden en plötslig stormby gigantiska vågor vad som hände sedan berättar inte minnet när jag vaknade trodde jag att jag var död för bredvid mig beskådade jag den vackraste av alla änglar här vid min sida hon rörde vid mig jag var inte död jag hade nått mitt mål jag hade funnit kärleken i hennes melerade ögons hav - jag fann dig
Fri vers
av
Nicklas
Läst 647 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2006-11-27 21:41 
|
Nästa text
Föregående
Nicklas |
