Den sorgsna
kvider, gråten sitter i halsen

förtvivlad lyfter hon
blicken

högt över havet
lyser den stjärna
som skall leda henne

den vilsna, den sargade

Tomhet, övergiven i det stora


det som fanns förvreds
och försvann för några ord som inte sas

men som kändes

Skrikande,
ut i stormen

Bedragen
av den vilsna man som inte vet


Skulle det hända då?

Förvriden kropp i helvetets bad

Den redan brända kroppen
benen bär henne inte

Kroppen flyter på vattenytan

benresterna blir till små öar
i det brinnande lågornas hav




stjärnan, lyser den än?