Det knakar i mina skuldror
och världen tystnar
när blodet börjar strömma

som ett utmärglat barn
står jag ensam i mörkret

som en själ utan kropp
glider jag förbi världen


men någon sätter bomul mot min rygg
och blodet slutar rinna

En sommar
En vinter

Det knakar i mina skuldror
och världen sjunger
när vingar börjar växa

som en ängel
kan jag flyga

som en fågel
sjunger jag ut


Och vingarna är det jag flyger med
men din vind är det jag flyger för
mot den himmel ni har skapat
Ni min värld












~Ni är värda denhär, alla mina finingar. Men Jozan, utan din vindskulle jag aldrig nått den himmlen som jag så lätt flyger till idag~