Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

den lilla killen på pallen med ögonen i kikhålet

 

 

 

lägenheten var inrökt
och alla möbler, tapeterna, allt, hade en grå,flottig yta.
det var hans mamma, som inte förmådde sig att ställa sig på balkongen, för att röka bort ångesten.
hon satt istället i soffan, och såg på något tv program.

det var visst den tjugosjunde gången hon såg det, men hon förstog fortfarande inte vad det handlade om.
och på tv-bordet stod en askkopp, men cigaretterna låg iallafall
på mattan. för att man kunde tömma den, hade hon aldrig insett.

 

och den här lilla killen
jag tror han var runt fyra
han stod på en pall innanför dörren och
kikade genom kikhålet
och ibland var det faktiskt någon som gick förbi.

kanske ännu bättre,
ringde på.
men det var aldrig någon som öppnade.

 

jag tror den här kvinnan, som kom varje vecka oftast på fredagseftermiddagarna, var från socialen. eller något annan liknande. men den här lilla killen, han öppnade aldrig. och mamman satt kvar i soffan
och rökte
och följde tv-programmet, som hon inte ens visst fanns.

men en gång, tog den här kvinnan upp telefonen. och sen stod hon kvar. det var ganska långa fem minuter, innan det kom två män i uniform. och det baknade hårt på dörren och den här lilla killen han röck till.

men han stog fortfarande kvar, och tillslut så bröt dom upp dörren.
och dom blev alldeles överrumplade, allihop

när den lilla killen stod dör på sin pall med huvudet på sned och såg med sina stora kastanjebruna ögon in i deras. de bad att få prata med hans mamma eller pappa, men den här killen, han stod bara där på sin pall. och tillslut så gick kvinnan förbi honom, och in i vardagsrummet, där mamman satt. och hon vände på huvudet, och blåste rörkringar i hennes ansikte.

den här kvinnan,från socialen. för det var visst därifrån hon var, hon ryggade tillbaks, och slätade til kavajen. hon var en såndär fin dam. med axellångt. blont hår och en hatt prydligt ditsatt på hjässan. och hon hade en kavaj, och en snäv kjol som räckte till smalbenen. hon var sådär fin, ja man såg det på henne, en sån som rynkade på näsan för allt.

så du kan tänka dig, vad hon rynkade på näsan när mamman blåste rökringar
i hennes väl pudrade ansikte.

 

 

 

 




Prosa (Novell) av narcoleptic
Läst 722 gånger
Publicerad 2006-12-03 18:28



Bookmark and Share


  Tekoppsgubben
Skulle lika gärna vara en längre dikt. Det är mer expressionism än vad det är att bygga upp miljöerna, beskriva karaktärerna och deras känslor. Väldigt intressant.
2006-12-03
  > Nästa text
< Föregående

narcoleptic

Mina favoriter
Fast det redan hänt..