Med den mänskliga tillvarons enkla mått
är solen en sagolikt sanslös naturkatastrof;

en hetta som smälter och förgasar allt,
i ett ögonblicks ögonblick, utan spår av någon misskund,
och i den hettan stormvindar som aldrig vilar,
...........................inte för ögonblick, inte för en sekund,
och därtill den allt genomträngande skoningslöst
.............................................dödsbringande strålningen;
alltsammans en evigt evig härdsmältas skärseld;

endast Helvetet självt,
så som de gamla anade det,
vore ett möjligt mått på detta måttlösa.

*

Dock, med den enkla mänskliga tillvarons mått
är solen även livet självt;

ty hon bjuder det ljus
som uppdagar livets härlighet,
och hon bjuder den värme
utan vilken växt inte vore,

ja, hon bjuder det ljus och den värme
där poetisk Kraft och innerlig Kärlek
och allt annat Paradisiskt gods
................................dväljs och frodas;

så med den mänskliga tankens begränsningar,
med hennes tillkortakommande mått,
är rentav självaste Ra den enda tanke
som kan nå ända fram, ända dit bort.

*

I ett saktmod bortom det mätbara
lär solen slockna en dag,
och allt blir fullständig Natt,

en tröst måhända att då,
då är all mänsklig tillvaro
utplånad sedan länge.

© 2006 Bo Ragnerstam