Det är jobbigt, ja jag vet.
Men jag måste röra mig framåt.

Jag blir okej en dag,men det kommer ta ett tag.

Alla minnen finns kvar, men jag vill bara glömma
och tömma min hjärna på allt fint som vi 2 hade
tillsammans.

Jag är vilse i mig själv,och vet inte var jag ska ta vägen?

Ska jag skratta eller gråta?

Jag vet inte...?

Men en dag blir jag okej igen.