Vi dansade båda med Döden du och jag.
Du dansade dåligt, jag dansade bra.
Jag dansade våldsamt och virvlande fort,
du dansade stillsamt mot pärlsmyckad port.
Vi dansade båda med Döden du och jag,
du dansade bort såsom jag skulle gjort.

Först dansar han fram, sedan dansar han bak,
han dansar efter eget tycke och smak.
Han lär dig de danser från dimmornas land
du vanmäktig följde i hans iskalla hand.
Först dansade han fram, sedan dansade han bak
och du smälte bort liksom timglasets sand.

Jag virvlade som vinden, vild och dansant
men dansen tog slut vid en dikeskant,
med en krossad axel, en lamslagen arm
och andan i halsen, dock levande, varm.
Jag virvlade som vinden, vild och dansant.
Du drog bort med Döden, din drog och din charm.

Han är den store danscharmören
som vi alla väntar på
och när han väl står där inför en
tycks vår vardag ynkligt grå.
För vissa är han allt som skrämt:
ett mörkt och farligt hot,
för andra är han mest ett skämt
eller nåt att sträva mot.
För vissa är han blott en punkt
för andra en person,
för någon något bittert, tungt,
för nå\'n inspiration.

Han är den store demokraten:
skiljer inte hög och låg.
För fattighjonet, moderaten
var han det sista som de såg.

Han når dig när du minst det anar,
lien tar dig i ditt steg,
mitt i mängden där du banar
väg mot nytt och bättre kneg.

Döden är den stora klumpen
i din strupe vid vart kliv.
Dödens herre heter slumpen:
spelar tärning om ditt liv.

Om jag följde statistiken
skulle jag ha varit mos.
Var finns rättvisan, logiken
när du tar en överdos?

Var finns rättvisan, logiken
när en fager flicka flyr
bort mot fjärran, bättre riken
men man sparar en satyr?

Vi dansade båda med Döden du och jag.
Du dansade dåligt, jag dansade bra.
Jag dansade våldsamt och virvlande fort,
du dansade stillsamt mot pärlsmyckad port.
Vi dansade båda med Döden du och jag,
du dansade bort såsom jag skulle gjort.