Som människa kan jag inte se
för ingen människa kan någonsin se de osynliga
även när det står precis här framför mig
och rör mig
och pratar med mig
märker jag inte de oynliga fingrarna
jag ser inte de osynliga läpparna
när de talar

Som människa kan jag inte höra
för alla människor blev någon gång helt döva
när någon viskar hemligheter
som ingen vet
och aldrig kommer veta
är allt jag hör
den störande vinden
som biter mig i kylan

Som människa tror jag att jag vet allt
för varje människa tror denns intelleckt är oändligt
men något inte ens jag förstår
att tro
och att veta
är två olika saker
som en gång måste varit en
för hur kan jag annars tro att jag vet

Som människa vet jag att rymden är oändlig
för en männsika en gång sa att det är så
men eftersom denna människa
inte tror
den vet
Men hur kan den veta
när den inte har sett det
Jag tror inte allt jag hör

Men som människa vill jag tro
Att rymden tar slut
Och som människa vet jag att jag får det
för att lika lite som att se oändligheten
kan man höra slutet

Som mig själv är jag
Människan som inte ser inte hör inte tror inte vet, att den ser att den hör att den tror att den vet, intet!