Här ser ni det, allt som jag nånsin skrev:
Som vissna löv i vinden får de fara,
de små, de hemska och de underbara,
poemerna, novellerna och brev.

Så, fladdra bort, far bort i vindars drev!
Rid vindarna som jag reds av er mara,
av rädslorna som ingen kan förklara,
av skräcken som har gjort min världsbild skev!

Så, fladdra bort, far bort till stora hav
och sjunk bland fartyg som har gått i kvav
Nu packar jag min väska, stänger dörren

försiktigt bakom mig och ger mig av.
Jag tänker aldrig vila mera förrän
jag slutligen får vila i min grav.