jag har hört din röst förut
pärlljuset, dörren på glänt
ögonen som sakta stryker
mina vassa leder medhårs

jag vet dina fotsteg
de enda som så här sent om timmarna
har vågat grusknastret
nedanför mitt sovrumsfönster

jag har lagt rostiga löv
till mattor ibland
vävt dem tunna och lätta
inte för dina fötter, nej
men för kvällsluften
att dämpa lukterna och bruset

ja, jag har lyssnat till vinterklockorna
tidens långsamma skrumpnande
när de fällt sina trötta huvuden, vissnat
på raderna av stjälkar i rabatten

jag har börjat känna det; tickandet
dina jämna hjärtslag i rummets väggar
varje gång du innan somna
lägger örat mot på andra sidan