du hann inte se vitsipporna i år
inte körsbärsblommorna och björklöven

du vände och gick innan våren riktigt hade vaknat
du slöt ögonen och stängde ute vintern
jag tror att du frös här, jag tror att du längtade bort

de sa att du somnade
du måste ha varit så väldigt trött

var det en lättnad att få vila?
var det en befrielse att aldrig mer
behöva orka?

det är nästan försommar nu
körsbärsblommorna faller i vita flingor till marken
som snö

och ibland tror jag att du ser det

ibland tror jag att de faller
hos dig också