Bräckliga som fjärilsvingar
är livet
i jordens grova nävar

Havet öppnade sitt gap

Svalde kroppar
likt ett fiskstim
i strömmen
sögs liv ned
i havets buk

Bland kroppsliga ruiner
ligger luften av förödelse
vanmakt
smärta
tung som bly i luften

Barnens bubblande skratt
sköljdes bort

Lämnade viskande stränder
öde

Det viner en skugga
över Asiens kust

Den heta sanden
har svalnat

Då ett paradis dränks

Må havets offer
få bädda in sig
i himlens
gråtande moln