Jag erinrar mig en tid
där
allt kändes mörkt och kallt
viden ven
kylan pressade sig in i min lilla kropp
jag hade inget att sätta emot

blodet frös till is i vener och artärer
jag såg ingenting
det var grått
möjligtvis svart eller vitt

det var så tungt
att bara vakna

dra täcket över ditt huvud

ligger jag kvar

nås jag då

det satt vid min säng
all ångest fick jag
fast jag inte ville

hjärtat färgades svart
det lilla vackra röda hjärta
det försa andetag , 21% syre och resten luft

nu finns det inget syre i luften jag andas

Vad gör jag nu
väntar
och ser om jag måste flyttas på
igen

får jag någongång

komma hem