Jaha ja.
Jag hade faktiskt skrivit ganska mycket här för cirka 15 min sedan, sen klickade jag på en länk jag fick på msn, och allt försvann. D\'oh.
Men men, bara att skriva allt igen. *host*
Jo, i torsdagskväll fick jag panik. Jag tror det började när jag skulle pierca mig själv igen. I örat. Nålen gick igenom, jag hade den i i kanske 20 min, sen när jag skulle byta till smycket gick det inte igenom på baksidan. Även fast jag gjorde rätt! Eller?! Man måste ju för fan kunna pierca sig själv om man nu vill bli en piercare. Annars är det kört...
Jag tror jag har kanska kort stubin, det kan jag mycket väl ha ärvt från min morsa.
Well, carry on with my day.
Efter mitt misslyckande kom jag på att jag skulle ha prov nästa dag i en sak jag tränat på en halv lektion. Yey! Och att om jag inte gjorde mitt omprov i SO:n skulle jag få ett sträck, eftersom betygen ska vara satta på måndag.
Jag måste, allvarlig, ha något jävla inlärningsproblem. I allafall i skolan. Musiktexter och liknande är lungt, det kan jag memorera... Men vad är det bra för? Jag kan inte ens ta en enda ton. Har aldrig försökt, kommer aldrig att hända. Jag hade pluggat till det där provet i cirka en vecka! Och det gick ändå åt helvete?! Sen pratade jag med min morsa i telefonen om mycket. Hon var förvånad över vad jag sa om mig själv. Hon trodde allt var frid och fröjd, såklart det är så! *happy*

Hon blev allvarligt förvånad över det jag sa om mig själv. Konstigt?! DU LYSSNAR ALDRIG, INGEN LYSSNAR.
And that\'s the way I like it. Bry er inte om mig, jag har det säkert bra!
Back to the story again; Jag satt på golvet i mitt rum, lyssnade på Bandit (missbrukar) medans jag tittade på mina sömntabletter.
Jag tog 7 stycken. Det var tydligen inte tillräckligt, men jag somnade iallafall. Vilket var tur på sätt och vis, för annars hade jag aldrig uppnått mitt mål i livet. (vilket jag inte tänker nämna)
Jag känner mig så jävla krävande när jag skriver! Jag ska sluta, för jag
kan inte. Kan inte! Kan inte...kan inte..!
Jag sa till en vän i fredags att jag ska fucka upp mitt liv totalt någon gång.
Då har man något att berätta för sin familj senare... Eller sina vänner... Eller något.
Då har man upplevt något, vilket är mycket bättre än att leva ett \"normalt liv\" som alla andra. De flesta andra.
Åh vad jag kan hoppa av ämnet då. Tillbaka:
Nästa dag var som de flesta andra dagarna. Provet gick väl sådär. Jag orkade inte vara kvar i skolan, så Lella och jag åkte hem till mig och spelade Sims. Ett tag iallafall. Jag har skolkat ganska mycket de senaste dagarna. Shit the same!
It\'s pathetic. I\'m trying to take my life, but I just can\'t do it.
\"I\'m tired of living, but I\'m afraid of dying.\"
Not really afraid, just curious. What\'ll happend after you die?
And, if I do it, I\'ll just screw it up for everyone else. Like always.
It felt like it was my fault when i moved to Falun last year. That year it happened so much in school, and I took the blame for it. Nobody blamed me, I think... And when I got back, It\'s like a total chaos.
BLA BLA BLA, VIG i engelska, here i come!
(nytt betyg, skapat för mig.)
Väldigt
Inte
Godkänt.


Oh snap! *knäpper med fingrarna*