framstupa sidoläge älskling vad krävs egentligen för att man ska få/våga vara vem man vill om du skulle fråga mig skulle jag nog helst vilja vara kungen

jag vill ha något sorts perspektiv över oss
jag vill ha något sorts perspektiv över oss
jag vill ha något sorts perspektiv över oss


spela död älskling, spela död den här gången kanske det räcker med några koppar te för att hålla oss varma kylan utan varann känns inte lika påtaglig längre

närhet är inget för oss
närhet är inget för oss
närhet är inget för oss


jag tuggar hellre på pärlorna än att göra armband av dem och på whiteboarden i skolan brukar jag skriva hej kom och ta mig bara för att antyda något som ingen endå skulle förstå

när jag blir stor ska jag ha ett stort träd
när jag blir stor ska jag ha ett stort träd
när jag blir stor ska jag ha ett stort träd

att falla från tredje våningen är som att krocka i 70 km/ h förut hade jag frågat om jag fick vara din airbag nu låter jag det bara bero och frågan kommer nog föralltid att hänga kvar där i luften som en tung tung sten

ibland känner jag mig som en liten liten julgranskula som bara plockas fram en gång om året, hänger där och glittrar tills alla tröttnat på den och sedan hamnar längst ner under tunga nostalgitankar som bara trycker ner än ännu längre ner en vad man trodde var möjligt

färger, färger älskling vad är jag för färg om du fick välja? du är nog blå skulle jag tro mörkblå precis som dina ögon precis som havet (jag vet att det är kklichéer hit och dit men den här gången är det verkligen så när du tittar in i mina bruna med dina blå så känns det som strömmar i mina blodådror fattenfall på mina kinder virvelvindar i mitt huvud och stormande hav i mitt bröst) ärligt talat skulle jag inte bli förvånad om jag började hosta vatten också


msn ge mig något mer än bara väntan och känslan av att vara patetisk

och du

om du skulle fråga mig så skulle jag nog helst vilja vara den där rymdhunden Lajka