Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
no.


så nära men aldrig tillräckligt

det är nu när löven snart börjar falla och den kalla luften liksom tar sig in under huden
det är nu när mörkret börjar göra sig påminnd som man måste hitta en ljuspunkt
något att luta sig emot eller kanske någon att falla tillbaka till

det är svårt när ens hjärta aldrig riktigt slagit i takt med någon annans
och nätterna förvandlas så lätt till en evighet

det kan vara så jobbigt att längta ibland försöka nå men aldrig ens vara nära att snudda

och när man inte vet hur det kommer sluta


när man bara vill
komma
vara
nära
så nära

att det gör ont i kroppen




Fri vers av Andrea
Läst 1384 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2005-08-03 16:34



Bookmark and Share


  Ezo
Jag känner igen mig, du beskriver känslan bra...de där nätterna :)
2007-08-15

  Ellioth
oerhört bra beskrivning av hur det känns..
2006-01-28

    entillsomdu
jättebra!
2005-09-11

  Rublev
Smärtsam och vacker!

Berör särskilt av:
”och den kalla luften liksom tar sig in under huden”
”när ens hjärta aldrig riktigt slagit i takt med någon annans
och nätterna förvandlas så lätt till en evighet”
2005-08-18

    livräddaren
jättebra!:D
2005-08-08
  > Nästa text
< Föregående

Andrea
Andrea