för en timme sen snurrade allt till
så ordentligt och kraftigt
att illamåendet klistrade sig
fast i halsgropen på mig
och där låg den ett tag tills jag efter
många glas vatten och knäckebröätande
kunde känna hur den sakta men säkert låssade
från sin plats och bosatte sig någonstanns långt ner
i magen på mig


det enda jag kunde höra var hjärtslagen
medan jag
funderade över om ditt hjärta pumpade
lika hårt som mitt
helst sådär hårt att det
nästan sliter på börstkorgen
precis som du sliter sönder mina nerver
varje gång du passerar eller
vidrör



och jag förundras och plågas
över att sekundrar verkar så himla lätt
kunna
bli till en evighet