man glömmer liksom bort
att räkna sekundrar under de där
långa blickarna
under de där
studerna
då allt egentligen tycktes så stilla


efteråt förbannar man sig själv
för att man inte tog tillvara
på tiden
förbannar sig själv för att man
inte förmått sig att ta ned blicken
att man inte ens vågat blinka av rädslan
för att förlora ens en hundra del av en sekund
värmen kommer ju så väl till pass
och den lenar hela kroppen
hjärtat
lungorna
magen
och visst gör det
inget att ögonen står vidöppna tills
tårarna börjar rinna ner längst kinden
på grund av torra näthinnor
visst gör det inget när allt som betyder
något är ett par ögon som kan värma upp hela
universum på nolltid

problemet är bara det
att det gör så jäkla ont
att det blir så isande kallt
problemet är att allt blir så mörkt
när blickarna inte längre kan hitta varann
när man börjar tvivla på att man
verkligen hade sett in i ett par
ögon överhuvudtaget



får spriten fram våra äkta känslor
eller är det bara så att den leker
lite med oss? spelar ett spratt som sedan
får oss att vrida oss av ångestkänslor
eller ännu värre ger oss hopp om något
lika omöjligt som kärlek


ja,


alkoholen simmar runt i våra ögon
tills den tillslut succsesivt försvinner
med tårarna
precis som hjärtat som sakta rinner ner längst
mitt uppskrapade knä

och vi kan bara stå där och
se på
när allt bara rinner ur/ifrån oss