Många säger att äkta kärlek är då det pirrar i hela kroppen och att man inte kan sluta tänka på en viss person. Eller att man inte kan sova för att tankarna bara susar i huvudet. Men är kärleken verkligen en sådan härlig upplevelse? Jag mena egentligen så stänger vi in oss med en och samma person, tänk att inte få vara fri. Att få vara fri, kunna komma och gå som du vill utan att någon hela tiden undrar vart du tar vägen 5 minuter. Äkta kärlek för mig är att få vara fri! Fri som en fågel och kunna flyga land och riken runt flera gånger om utan att ha någon hack i häl. Ska man ha någon att älska så ska den personen inte ha reda på allt man gör och säger. Det kan bara sluta på ett sätt och det är med bråk... Enligt min mening i allafall.