Daniel, jag vet att du hatar den,
men jag måste ändå citera Fucking Åmål och fråga dig:
Vet du att folk pratar om dig?

Det sägs att du drogar och dricker och
är allmänt sjuk i huvudet
och att du har runt
fyrahundranio tjejer varje helg.

Och jag vet att du lyssnar på det, Daniel.
Och att det är därför
du alltid
ser så sur ut.
Som om du skulle kunna mörda hela världen
om man bara gav dig en kniv.

För Daniel, jag har ju sett att du inte har några kompisar i skolan.
Hur du alltid går hem
ensam efter skolan
(frågaomjagvillföljamed
frågaomjagvillföljamed
frågaomjagvillföljamed)
med din så speciella gångstil, hörlurarna i öronen
och blicken rakt ner i marken.

Som om meningen med livet
dolde sig där i den grå asfalten på
Postens nybyggda parkering.

Och jag blir så arg, Daniel, när jag hör vad folk säger.
För jag vet att du inte är dålig.
De enda tabletterna du tar är Alvedon
när du är sjuk
och du dricker mest Coca Cola.
Du är hur smart som helst och
du har ju din tjej med det lockiga håret.

Och Daniel, jag vet att du vill bort härifrån.
För bor man i världens minsta stad där alla man känner
är folk som bara snackar skit (för att de inte är som Elin och
inte vågar skrika rakt ut att
JAG VILL KNARKA!),
då måste man bara iväg.

Men vet du vad noll gånger noll är, Daniel?
Så mycket ska du bryr dig om vad folk snackar för
jävla skit.

Fast det är svårt att lyssna på en
fjortonårig liten popare i Converse som
är en av alla dom som går och tror att livet ordnas upp med tiden.

Och jag fattar att du (fastän du är emo)
hör Håkans rad
\'\'Måste härifrån, måste härifrån, måste härifrån,
måste härifrån, måste härifrån\'\' sjunga i huvudet varje dag
när du inser vilken jävla stad vi faktiskt bor i.

Så jag förstår att du vill bort, Daniel. Det vill jag med.
Så ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll.