jag gick över bron
som nästan-brast
gång på gång på gång
barnet som slutade lita

jag ser henne gå över bron
från sin egen djupa tillit
till oseende ögon
in i osluten famn

nu står jag där på bron
håller krampaktigt tag
nästa steg innebär döden
jag faller över bron som brast

igen

och igen

och igen

men mitt nästa steg är fruset
stilla i det nästan glömda
bron har ett brott
slutar i osäkerhet

bristbron
jag gick över den
tiotusentals gånger
hoppet var det sista som svek