Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om hur det känns, att vara ifrån den som fyller ens hjärta med liv och längtan...


Tillsammans


Jag här och du där,
två hjärtan som längtar så!
Hur länge ska det vara såhär?
Tillsammans ska vi vara, vi två!

Som en sång utan orden,
utan varandra vi är.
Ensammast på hela jorden,
hur länge ska det vara såhär?

Två hjärtan som längtar så,
tillsammans ska vi vara, vi två!


Fri vers av Freeman
Läst 477 gånger
Publicerad 2006-12-20 18:29



Bookmark and Share

  Freeman
Tack för fina och nyttiga kommentar!!! =)

Det kanske inte blev så bra denna gången, men av misstag så lär man sig ju! Jag menade lite, att när man har någon kär i sitt hjärta och inte kan vara tillsammans, KAN man känna sig LÅNGT MER ensam när man inte kan dela vardagen med denna...än om man verkligen ÄR ensam! Hoppas att det förstås rätt... =)
Sen kan man se min text ur en annan synvinkel, om man vill...precis som Merrlina så vackert tolkade min text, och då blir den kanske mindre klurigt att förstå. =)

Tack!!!
2006-12-21

    wilja
jag måste få hålla med i kritiken att jag inte får ihop att de är ensammast när de står varandra så nära, fastän avståndet verkar vara fasligt jobbigt...

jag tycker fortfarande du skriver fint, i detta fall om längtan, men jag skulle vilja att du ibland lösgjorde dig från rimmandet. betydelsen är fortfarande lika vacker men jag tror i annan utformning skulle dikten göra sig ännu bättre.

kram.
2006-12-20

  Merrlina
det bara måste vara så som jesus kännt
2006-12-20

  Merrlina
förstår dig precis vännen
2006-12-20

  Freeman
Tack...nej, jag förstår inte riktigt...jag ville bara visa känslan av att inte kunna se varandra, känna varandra...känslan av det fysiska avståndet när två hjärtan är ett men inte kan vara tillsammans...hoppas det förstås.
2006-12-20
  > Nästa text
< Föregående

Freeman
Freeman