Ditt ansikte är format lite åt ägg hållet. Egentligen är det väl en dålig beskrivning av något så vackert. Men du är inte ett hårdkokt ägg som ligger på diskbänken, snarare ett påskägg som man kan titta på hur länge som helst och hela tiden upptäcka nya saker på.

Din näsa är inbakad i ditt ansikte, men ser inte riktigt konturerna. Men det är vackert på dig.
Jag önskar att det var jag som bakade in den.

Dina ögon är fulla av glädje, men mycket som finns innanför är även sorg.
Jag önskar att jag hade varit där och tröstat.

Dina läppar är ljust röda, men med skarpa konturer. Dom är mjuka och förväntansfulla.
Jag önskar att jag hade fått kyssa dom.

Ditt hår ser ut att vara svart. Men om man tittar riktigt noga så ser man att det är mörk brunt.
Jag önskar att jag hade fått dra fingarna igenom det.

Jag har en bild på dig på skrivbordet. Det är allt jag har kvar av dig, av det som kunde ha blivit vi.
Men innan något hann bli någonting drunknade du, du försvann under isen.
Allt det som kunde ha blivit vi, det blev ingenting.