Hon kan stå på ett ben i tunnelbaneperongen och säga

att hon har för lite att leva för

men att en chansning är alltid mer än två

Hon gömmer sig för dagarna

och låter dom passera som fjärilar

i handen 

Ler åt samma sak som änglarna

när dom själva faller från höga höjder

och att ta emot sig gör mer ont

än att följa med slaget

men det har hon inte insett

För hon gör ju trots allt som hon vill