Jag ser på droppflaskans dropp
och tankarna irra och fara.
Den mår inte bra min gamla kropp.
Då kommer en vitklädd skara.

Två läkare och en praktikant,
färdig läkare om något år,
en syster, en istadig tant
som läser vad i journalen står.

Långmält resonerande på latin.
Sov Jonsson bra i natt?
Han pekar, kurvan är fin.
Jag begriper inte ett skvatt.

Vi provar med stetomofin
tre gånger per dag.
Han mumlar till syster på latin.
Vad han sa, vet inte jag.

Vi ska nog få Jonsson på benen,
säger den yngste och ler.
Vitklädd skara lämnar scenen,
ska nog besöka fler.

Jag ser på flaskans eviga dropp
medan tankarna fara och irra.
Den flaskan är mitt enda hopp.
Jag tycker den har ögon som stirra.