Klockan tickar, tickar

tickar stilla i min eviga natt

tiden går fram och tillbaka framför mig

uppgivet lutad emot väggen bakom mig

i den stora vita nattsvarta korridoren

Ber jag tyst om att hon skall sätta sig ner

och sluta gå, sluta rinna så långt ifrån

Men hon fortsätter och jag skriker igen- åt henne

att sätta sig ner men hon fortsätter att gå

trots att mina tårar dränker oss båda

Vänta du glömde någon där bak!

Skriker jag i rädsla för ensamheten

Men mina tårar dränker oss båda

Men ty endast är det jag som kvävs-

medans hon fortsätter

att gå, försvinna in, i evigheten