Hon har något mellan framtänderna, det ser man även så här på långt håll. Hon verkar inte märka det själv, utan ler stort med hela munnen, gestikulerar med händerna, konverserar med folk, som ingen tycks ta notis om det. När jag kommer närmare, när jag balanserat mig fram med vinglas och plocktallrik, känner jag först lukten, sen ser jag, den ruttnande kroppen från ett mindre däggdjur, som slänger omkring i hennes mun, guppar upp och ner i takt med tungans rörelser, rullas fram och tillbaka med artiga fraser.