hej
glappet till en hand
i en vante som vänds
nedåt efter ett handslag
detta skakande av händer
dessa farväl dessa
introduktioner utan
instruktion vad gör man
med ett hej de faller
alltid ur mig med
en förberedd sorg ett
inneboende slut på
en cirkel vi blir
alltid fattiga till sist
förlorar det går aldrig
runt, ihop, det
bildas brott på
varje linje försåtliga
utrymmen för
framtida hej då vi
förblir vad vi var
och vi möttes i varsin
pågående rörelse
mot farväl var
det inget mer inget
mer inget annat nu
din hand trycks tycks
vilja bort från
vilja separera nu
med då, med mig
och framtida repetitioner
om hur vi lämnar
om hur vi möts
och hur vi säger
du har hud och
den är varm och
du tror att
du tycker om
mig och det är
ok