köttdiskar i långa rader
stilettklackspår mellan
gatstenarna
i sanden som det sägs att
den här staden är byggd på.
min blick fastnar på stövlar,
på andra sorters människor,
med bleka ansikten,
med okända ord, med lås
runt alla tänkbara
omfamningar

jag är så trött på
sättet hur ord passar
in efter varandra
hur man lärt sig ett
sätt att gå hur
ens rödmosiga ansikte
tittar tillbaka
i en spegel, utan
utveckling
och att det är det enda,
man har.

hur man knyter sina
skosnören
och har en halv kropp
lutad framåt,
in i nästa kamp med ett
kommande nu
och de här gatorna
är så gamla,
och skänker ändå
ingen ålder
till mitt uttryck
och allt förtryck,
som är trampat i
kullerstenen,
blir bara en historia
i en bok som förintar
min oskrivna