Trasig klänning virvlar runt ben
på flickan som springer över rot och sten
Hennes tårar gör att hon inte kan se
och ditt svek gör att hon aldrig mer kommer le
Från början gav du henne en hjälpande hand
och det utvecklades sedan till vänskapens band
Kärleken växte när tiden gick
och utan tvekan hennes hjärta du fick
Men det flickan inte viste var att hjärtat ditt var svart
och att du skulle smyga in till henne i mörkrets kalla natt
Du struntade i hennes ögons tår
då du med våld bröt dig in mellan hennes lår
Det du gjorde sedan vill flickan helst glömma
hon vill allra helst sina minnen tömma
När morgonen kommer är flickan död
hon hängde sig själv, i sin stora nöd