Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tankar kring varför livet kan vara så mörkt och till synes orättvist...och hur vi kan känna oss förtappade i vår ensamhet.


Du lämnade mig


Du lämnade mig här
trött
ensam
sargad

När jag behövde dig som mest
lämnade du mig ensam i mörkret
undrande
över meningen med allt

Du lät mig våndas

Du lät mig välja
ibland rätt
men oftast fel

När jag behövde dig som mest
din visdom och din kärlek
lämnade du mig här
med en vilja som förvandlats
från en längtan efter liv
till en dödsvilja

Du såg hur jag led
för du led med mig varje sekund

Att vilja rädda men inte kunna
av kärlek
du led tusen gånger mer än jag

Nu förstår jag meningen
med allt
mörker

Det var det enda sättet
för dig
att visa mig
ljuset


Fri vers av Freeman
Läst 491 gånger
Publicerad 2006-12-31 02:53



Bookmark and Share

  liten_snopp
Smärta, utan att det går till överdrift genom poesin.. Verkligen underbart skrivet!
2007-01-06

    Elie
jag ska aldrig lämna dig.
en lika fin dikt av dig som alltid, men så vackra och kloka ord.
2007-01-02

  Flickan*i*L*för*Lycka*
Ja slutet är speciellt fint! :)
2007-01-02

    Enannan
älskar den här dikten. speciellt slutet.. sanning gömmer sig synligt där!
2007-01-01

  Jeanette
Lika vackert som vanligt!
Ibland måste mörker finnas för att man ska kunna se ljuset igen!!
2007-01-01

    eva m h
Från mörker till ljus!
En insiktsfull dikt du har kunnat skriva för att du har vandrat i mörkret och fått se ljuset!
Gott Nytt Jubelår!
2006-12-31

  Sanningsägaren VIP
kom att tänka på en hemsydd bonad
som hängde på väggen
hos min farmor när jag var barn
"älska mig mest
när jag förtjänar det minst
för det är då
jag behöver det bäst"
var det broderat med
korsstygn
2006-12-31

    Lindizz
oj vilken bra dikt..bra förmedlad text som berör
2006-12-31
  > Nästa text
< Föregående

Freeman
Freeman