En liten grå sparv

sitter inlåst i mitt bröst

några gånger har den

försiktigt

varit vid kanten och prövat

sina vingar

för att så fort det börjat

kittla lite i den fjäderprydda

lilla magen

krypa in igen

i trygghet

i ensamhet

nu längtar den mer än någonsin

efter frihet

efter att få släppa sina bojor

av försiktighet

och få sväva fritt

att inta himlen

och känslan av vingar som bär

trotsa alla motstånd

alla tänkbara hinder

på sin väg mot en ny värld

som stått vidöppen

så länge

men känts så farlig

för den lilla gråa sparven

som inte fått lära sig

att alla har rätt

att bli älskade

och att älska

sig själva

precis som de är

utan kompromisser

nu vid gränsen till en ny tid

tar den ett djupt andetag

stirrar längtansfullt ut i mörkret

och breder ut sina vingar

nu eller aldrig

ska det ske