Jo jag tror att jag mins nu,
när mina andetag blivit svagare.

Jag mins dina ögon.
Det djupa hav som flöt.

Jag minns ditt skratt porlade likt en sommardröm
glittrande ögon, flycktig som tiden.

Jag minns din hand mot världen, jag mins din hand mot min.
Det som varit, det du aldrig fick, det du gav till mig.

Dina tårar ingen sett
Din önskning att finnas.

Världen tynar bort ur mitt synfält.
Utan dig maler en tystnad, det krossar mig, dina andetag svävar änu runt i det liv jag har kvar.
Varför kommer du aldrig hem igen

Varje minne jag har av dig vilar i min famn
som sommarvindar och salta bad, som regnet på min panna
som den som lägger livet i min hand

Du blir till stjärnor som föds i en skymming och som släcker dagens ljus, du blir till den som ger mig gryningen åter.
Som en tid som för mig bort.
Men jag minns dig nu idag och jag minns dig för evigt