Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ja


allt slår, men inget lika mycket som du

jag visste inte riktigt vad jag skulle kalla dig jag visste bara att om du frågat hade jag mer än gärna krypit ner i din hals och stannat någonstanns där mellan hjärtat och lungorna om du hade bett mig hade jag säkert skrapat bort den mesta gråten/spyan ur din hals jag hade bosatt mig i din puls bara för att få vara sådär pulserande som du sådär tydligt nära

tre tysta minuter för ett krossat hjärta
ett tårdripande farväl av ett nerhugget självförtroende
en paus för gammal pinsam vänskapskull

jag sitter presic som du och försöker svälja ner alla goda gärningar herregud jag kommer snart falla ibitar om jag anstränger mig mer

det är som fotsalva på torra armbågar

din hand på mitt bröst och mitt hjärta sitter precis på rätt ställe för att du ska kunna känna hur segt och tyst det slår

allt slår

tre tysta minuter för ett krossat hjärta
ett tårdripande farväl av ett nerhugget självförtroende
en paus för gammal pinsam vänskapskull




Fri vers av Andrea
Läst 437 gånger
Publicerad 2005-01-17 21:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Andrea
Andrea