Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du stryper mig

Det är ljus på borden
vi på en restaurang på Söder
Mina kvarter, baby
jag viskar att du är på minerad mark

Din flackande blick och frågan varför
jag försöker lämna dig

Allt du får är plågan i min blick

Vi spelar spel här och
min insats är högre än din

Jag är van att gå när det känns
och du lämnar märken på min hud
som inte går att slipa bort

Jag har dansat på borden
gjort dutty wine

slow and fast

hållit mig hårt fast
klöst mina naglar på
din rygg
och lovat att jag ska stanna

att jag ska stanna för ingenting

löften om trygghet stryper mig
jag sträcker mig mot dig
och vet hur fel det är
i varje cell
















Fri vers av mariann
Läst 678 gånger
Publicerad 2007-02-02 19:45



Bookmark and Share


  Eiler Lindh
den här dikten når smärtan pulpan nerven som tandläkaren inte får nå
gå eller stanna? frihet eller trygghet? kväver tryggheten mig nu? slentrian mot nya äventyr? men när ska vi stanna? när är vi trygga och samtidigt fria? är uppbrottet själva hemkomsten för den rastlöse? relationspoesi när den är som bäst
2007-02-08

  Lola
Den där jäkla flamman, som den lockar!
När ska vi växa upp?
Jaja - aldrig, hoppas jag.
Att viska till någon att vederbörande är på minerad mark är supersexigt och jag skulle iallafall gå igång direkt - för utmaningens skull... och för att jag vet hur jävla snygg du är förstås!
2007-02-03

    Oprofessionell
detta måste vara en av dina bästa vännen, styckena är fint fördelade och alla lika innehållsrika.
2007-02-02

  Ezo
Wow, fantastisk, mycket bra skrivet :)

\"Jag är van att gå när det känns
och du lämnar märken på min hud
som inte går att slipa bort\"

\"löften om trygghet stryper mig
jag sträcker mig mot dig
och vet hur fel det är
i varje cell\"
2007-02-02
  > Nästa text
< Föregående

mariann
mariann