Vi talade om Dante
och om att mörkret
kan fortsätta
fast man öppnat ögonen

Jag är
långt ifrån
fulländad

Det är
för att jag
ständigt
måste vara
människa

Dina brev
kom fram till mig
med en klockas exakthet,
alltid undertecknade
med ett stämplat kors

Varför
skrev du aldrig
ditt namn?

Vi talade
om iver

Du kallade mig
barn
och valp

Jag
förstod
dig

Detta är
ingen anklagelse

Detta är
inget försvarstal

Detta är
bara ord

Det vet jag
att du vet

Men ord
är det
enda tegel
vi har
för att bygga
våra kyrkor

Orden skall vara mjuka
och alltid bäddas in
i bleka, långsamma och verkliga
andetag

Vi talade om bilden
och du frågade
varför jag
alltid var
den andre

Men kanske
är det så
att jag nyss
lärt mig skriva
mitt namn

Kanske
är det så
att i bilden
finns bara jag

Kanske är det så
att den andre
är den förste

Kanske är det så
att just jag
är en av
de sällsynta
som har moln
i ryggraden

Kanske är det så?