Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag tror det var när jag skrev den här texten jag faktiskt insåg hur mycker jag saknar att vara kär. Läs, och kommentera gärna.


Kärlek

Det hela började med att mamma kom hem och hade ”dåliga nyheter”, och det kan ju bara tolkas på ett sätt, eller hur? De dåliga nyheterna gjorde det nödvändigt för oss att flytta ifrån staden, från huset jag var uppväxt och alla mina kompisar. Jag var fjorton den sommaren, jag skulle fylla femton och börja nian till hösten. Aldrig i hela mitt liv hade jag mått sämre än de första veckorna på det nya stället. Trasåker kallades det, kan du komma på ett värre namn än så? Den sommaren var mitt livs värsta.
Men en händelse den hösten skulle förändra mitt liv.

Jag klev in genom dörrarna till min nya skola, det låg en ful atmosfär runt hela stället, och skolgården var den töntigaste jag sett. Stänger och gungbrädor, och en rosa klätterställning. Jag hade inte några höga tankar om min nya skola. Då visste jag inte, att bara några dagar senare, skulle jag längta tillbaka till skolan nästan innan jag gått därifrån på dagarna.
Klassrumsdörren stod på glänt, det satt en lapp på dörren:
”Välkommen till glada klass 9B!”
Usch, skulle jag verkligen gå i den här hemska skolan i ett helt år?
Jag klev in genom dörren, och en försynt suck vandrade genom rummet. En massa nya ansikten, tjejer och killar, alla verkade nyfikna på mig och hurdan jag var. En del såg kaxiga ut, andra bara rädda. Men det var en person som drog min blick till sig från första början, en flicka som tycktes utstråla glädje och hopp. En ängel – min ängel. Hon hette Xira, och hennes blonda hår skimrade som en gloria runt henne. De blåa ögonen var de vackraste jag sett. Jag älskade henne. Jag älskade henne som jag aldrig älskat någon annan förut, och jag visste med en gång att hon kände likadant.

På rasten tog hon mig i handen och drog mig med till ett ställe bakom skolan, omringat av rosenbuskar och höga träd. Vi pratade inte, i varje fall inte mer än vi behövde. Vi gjorde bara det som kändes rätt. Hon drog mig intill sig och förde fingrarna genom mitt hår. Hennes kyssar smakade gott, och hennes kropp var mjuk och underbar som söt frukt. Vi älskade för att orka med skolan, och fast vi var unga, så spelade det ingen roll. Vi var blinda av kärlek och våra egna, intima känslor som vi bara blottade för varandra och för naturen. Nyfikna på livet utforskade vi varandras kroppar in till minsta vrå. Hon älskade mig och jag henne. Vi var allt, vi var kärleken, och hon var underbar.




Prosa (Novell) av linneajehn
Läst 686 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-01-21 20:25



Bookmark and Share


  Puzzel_25
Åh!Gillade den här jätte mycket!
Länge leve kärleken!*kram*
2007-11-08

    kamerakåt
denhär gillar jag skarpt :)
2007-10-19

    sötsnö
målande berättelse !
jättebra
2007-02-11

  Lollan_
oj, säjer jag.
oj, denna var bra .
oväntad, hade ingen aning om hur det skulle bli, men det var bra, mycket fint :)
2007-01-22
  > Nästa text
< Föregående

linneajehn
linneajehn