Åker hemifrån, ännu ingen klump i halsen.
ännu finns det hopp.
Kö i Bäckebol, den börjar komma,
tänk om vi inte hinner?
Framme, klumpen i halsen växer, för nu är jag äntligen framme
men jag vet ingenting,.. ännu.
Pratar med doktorn,
klumpen i halsen har växt så att gråten ligger nära.
Besked, klumpen i halsen tränger fram som tårar på min kind.
Skaka hand, hejdå. Tacka, för vadå?
för klumpen i halsen som är så outhärdlig att jag bara vill skrika?
Nej jag tackar för ingenting när jag går därifrån med
klumpen i halsen, tårarna i ögonen och ilskan inom mig.
Det finns inget hopp längre.