Kylslagna gryningsfunderingar ...
Stilla lilla oroshärd
Ibland
vet jag inte om
jag ska skratta eller gråta
Kanske det skulle hjälpa
att verkligheten stjälpa
över ända
för att få allt att vända
eller
att omdefiniera svaret
på livets stora gåta
till att
antingen
älska, glömma eller förlåta
Ibland
känns det som att bli
översköljd
av ett fruset vattenfall
när ljuva minnen
värmer mina sinnen
till ett begynnande skratt
som krossas
av en tårkristall
fylld av allt
som inte kunde bli
innan tiden flytt mig förbi
och det åter
är natt
Fryser
känner mig ensam
Vet inte vad jag ska ta mig till
eller ta till mig
av allt det livet har att bjuda på
i det nu som är
skiljt från det förgångnas då
Det blir lite svårt ibland
att då våga ta någon i hand
vars beröring kan
sätta ens hjärta i brand
Ty det är tyvärr ej
blott bara
goda vänner
som lämnar avtryck
i ens allra innersta hjärterum
Vill bara få värma mig
alldeles nära, nära
tätt intill dig
om du bara vill
stanna en liten stund till
tills jag åter vågar
känna igen ...