Det började med dis
en dimma över mitt huvud..
men jag bestämde mig
för att släppa in lite sol.

Slöjans gräddvita flor
föll från mina ögon..
solen sken in och spred sitt ljus
Jag blev gladare än jag trott..
mötte dig..

Solen värmde oss
där vi lekte i hemlighet
med ringar under bord.
Kvällen öppnade sin famn
det blev grått..
det blev mörkare..
slöjan jag en gång tog bort
var där igen..
tyngre än innan..
brun säckväv.

Förvirrad och sorgsen
somnade vi i slutet av dagen
som en gång var fylld med solsken.