Än en gång vällde känslorna fram

Bubblande, svällande och oväntade

Som en sprudlande gejser i gryningen
sprutade tårarna fram
ur ögonens djup



Att mota bort en känslostorm
är att försöka hindra termiter från att sprida sig
De äter sig alltjämt igenom fasaden
tills raset är blott ett faktum



Jag rasade som ett infekterat hus

Min fasad krackelerade och sprack
En tanke for genom huvudet:


Ödsla inte mer tid