I den svarta rosens skugga,
växer ett skimrande mörker.
I den änglalika spindelvävens blåsilvriga vagga,
vilar nattens barn,
ligger och ruvas,
ensam i det ljuva.

Labyrinten är oändlig
men livet är kort.

Evigheten vill ha dig
men så även vi.

Kom till oss, krossa muren,
så står vi dig bi.
Förstör tärningen, gör ett val,
Kom till oss, krossa ditt skal.