I den isblå månens sken,
lyser marken likt en öken av snö.
Nattens andhämtning är tung,
men flickans steg är lätta.

Hon ska bara ut och gå, en powerwalk,
måste gå minst en timme,
klockan är ju bara halv tre.

Det knarrar under Bally-skorna,
Minus elva och det är många stjärnor på himlen,
bra att det är kallt,
då bränner man mer fett.

Hon känner sig nöjd,
inte ätit på hela dagen,
och nu bränner hon en massa kalorier.
Hennes månskugga syns knappt.

Kylan börjar bli påträngande,
ett trasigt moln skymmer månen,
det blir mörkare, och mörkare.

Flickan hittas i en öken av snö,
läppar blå som glaciärer,
ögon kalla som metall,
och med väldigt smala ben.