/ Försök följa det här tankespåret är du snäll.
Kanske är det självklart för dig, men för mig
måste det benas ut och fås på pränt. Eller
så kan du berätta för mig att jag tänkt galet
så att jag kan släppa tanken som rört mitt inre. /

Kan det vara så att ...
varje oroshärd, varje epidemi, varje sjukdom
varje sinnestillstånd, varje människa, varje relation
varje tillsynes snedvridna, sjukliga, omänskliga förhållande
inte är annat än tillstånd som faktiskt är i perfekt balans?

Tänk om vi benämner alla dessa tillstånd 

               s y s t e m . . .

System som i varje ögonblick är i balans
tack vare att de påverkas utifrån, inifrån
eller inte alls, och därigenom hur märkligt
det än låter, är i 

                 b a l a n s . . .

Just i ögonblicket strävar systemet ingenstans.
Det bara balanserar som resultat av de krafter
som påverkar, påtrycker, förtrycker, förringar,
förför och berör.

Kampen mellan friskt och sjukt, gott och ont,
varmt och kallt, mörkt och ljust, ditt och mitt,
manligt och kvinnligt, liv och död, fred och krig
är bara system som upprätthåller sin jämvikt.

Tänk dig världen som oräkneliga system i balans
tätt omgärdade av system i balans i alla riktningar,
tider och dimensioner. Att inget finns utan att
vara ett system och del i allt större system.

Föreställ dig trycket i matrisen som skapas.
Hur varje del är som en tegelsten i en multi-
dimensionell mur. Hur inget existerar utom
denna allomfattande mur.

Hur ska något kunna förändras när varje
självande del i kosmos kämpar för att förbli
orörd i sin balansakt, och när varje del får
stöd i från sina oräkneliga grannar?

Går det då att förstå hur svårt det är att
sluta röka, att äta mindre onyttigt, att sluta
mobba, att sluta kriga, att sluta vara sjuk,
när varje andetag ger näring åt balansen
och inte åt förändringen, när allt som finns
ger stöd åt det som finns och inte åt förändringen,
och när själva begreppen sluta och börja
är angrepp mot balansen?

Den som försöker sluta röka påverkas av
de mest långsökta och svårförståeliga ting.
Av en kaffekopp, av att grannen handlar på
affären runt hörnet, att moster Asta tycker
om blommor, och ....

Jag vet inte om du förstår vart jag vill
komma, men jag försöker ändå.
(Vet ens jag?)

Kan det vara så att det är omöjligt att
bestående förändra något enskilt över-
huvudtaget? Ja, så tror jag att det är.
För att förändra något måste du kanske
förändra allting. Kan vi klara sådant?

Det händer hela tiden samtidigt som allting
misslyckas och består. Lösningen kliver
ur tiden, världen och kosmos.

Om du verkligen vill förändra något så
måste du kanske gå till din allra innersta källa
- där du kan verka bortom system - för källan
som är din innersta, är alla andras innersta källa,
den som många benämner med gudanamn, och
den som förenar alla och allting.

Om du vill något från djupet av ditt hjärta,
först då kanske du kan förändra något
beständigt. Efteråt finns det inget före eller
efter. Det är bara någonting helt nytt
samtidigt som det gamla aldrig funnits.

Människor gör detta varje dag. De flesta
omedvetet. Tänk att få vara medveten
och färdas bortom den allomfattande
muren.

Kanske är det så att det är bara när du
gör något från hjärtat som du gör

          s k i l l n a d . . .