de tunna håren på armarna
stryker mig mot dem, kindbenen
värmen under hinnan av kallt
regnet torrt mot ögonen, ramlat sig färdigt
en gräns också för strömmandet

någonstans tar det slut
väggarna kliver undan, lämnar
en yta åt slagfälten och mordbränderna
städat rent i förväg för säkerhets skull

kvar är blanka sidor
papper jag inte längre vet mod att fylla
lakan och lysrör, korridorer
fönster lutade mot snö