För nu rann tårarna återigen
nerför mina kinder
denna gång var det
tårar av rädsla
min kropp skakar och hela
min värld snurrar
runt runt som i en cirkel
det finns ingen början
men inte heller något slut
allting upprepas bara
om och om igen

naglar som är sönderbitna av
nervösa tänder som
hackar av kyla
en ensam lampa tänd i mörkret
tänker tillbaka på
allt det hemska och snälla

låt det inte hända igen
aldrig mera
- Aldrig!

ett tomt skrik
ett menigslöst skrik
ingen hör ändå för
mina läppar har inte ens
format bokstäverna som
tillsammans bilder ordet
skriket ekar bara
tomt i mitt huvud

och den halvt uppdrunkna Fantan får
stå kvar på bordet och jag
somnar med ett
tomt hjärta
en tyngdlös kropp
och en
hjärna som är någonannanstans