Där gick han ingen,Kamilla såg honom från bänken där hon satt. Hon vågade inte titta på honom,men hon tyckte att han va så vacker. Dom hade känt varanda i snart 1 år,men dom hade aldrig pratat med varandra,ändå så tyckte hon att hon visste så otroligt mycket om honom,men det berode nog på alla samtal inne på chattsidan på internet. Hon sänkte huvudet ner i boken igen och fortsatte att läsa,hon kunde känna hans ögon som kollade på henne.
Hon blev varm i kroppen,men hon kunde inte kolla upp på honom.
Hon hade aldrig kunnat kolla in i hans ögon,vad va hon rädd för? ingenting igentligen ,hon va nog bara blyg. Hon kollade upp igen deras ögon möttes för en sekund men hon kollade snabbt ner i boken. Han gick i väg med sina kompisar,hon följde varje steg som han tog,och när han kommit utom synhåll tog hon sina saker och gick upp till sina kompisar.

Det hade snöat ute och skolgården va täckt av snö, Kamilla satt i klassrummet och lyssnade på en tråkig genomgång av mattematik,då fick hon syn på honom igenom fönstret. Han stod nere på skolgården med sina kompisar och kastade snöbollar,kamilla önskade att hon hade varit ute på skolgården samtidigt,och kanske ståt bredvid honom. Hon satt och dagdrömde när läraren sa till henne att slå upp matte boken,kamilla tittade hastigt ut igenom fönstret men han va borta,hon suckade och började räkna.

Inte förens vid lunchen såg Kamilla honom igen.Han satt vid ett runt bord med sina kompisar och åt.Kamilla hade kommit in med sina kompisar som inte la märke till honom. Men varför skulle dom göra det,det var ju inte dom det gällde.Dom tog mat och gick och satte sig två bort i från honom. Kamillas hjärta slog snabba slag när hon gick förbi honom för att ta mjölk,och hon kollade ner i golvet igen. Kamilla skämdes för att hon alltid tittade bort eller ner i golvet varje gång deras ögon möttes. Va hon omormal eller?

Det va fredag och Kamilla kom från gympan, hon såg inte honom,och gick upp till sitt skåp tog sina saker och gick hem. Väl hemma började hon rota runt i garderoben efter något snyggt klädesplagg,hon skulle på fest den kvällen.
Hon loggade in på chattsidan ,men han va inte inne. Men Kamilla brydde sig inte och fortsatte att leta i garderoben. När hon hade hittat det hon skulle ha gick hon till datorn igen,han va fortfarande offline. Hon stängde ner sidan och och gick in i duschen.

När Kamilla kom till festen senare på kvällen va där redan full gång,hon såg sina kompisar och gick bort till dom. Kamilla gillade igentligen inte fester men hon hade lovat att följa med sina kompisar. Några timmar senare hade Kamilla tröttnat på festen och gick där ifrån,hon begav sig mot busshållplatsen. Bussen kom och hon tog fram sitt busskort, betalade och skulle gå och sätta sig,då såg hon en välbekant person. Han satt på bussen,samma buss som Kamilla, dom hade lång ögonkontakt, tills han sa att hon kunde sätta sig på platsen bredvid honom.

Båda två satt tysta hela bussresan, ingen kom på något bra att säga. Kamilla tyckte att det va pinsamt men ändå så sträkte hon lite på sig när bussen stannade och hämtade upp några tjejer. Hon ville att dom skulle tro något, om dom två som satt på bussen bredvid varandra. Men tjejerna brydde sig inte och gick och satte sig längstbak i bussen. På slutstationen hoppade Kamilla av,han hoppade också av. Hon gick emot sin cykel som stod parkerad en bit ifrån hållplatsen. Men hon han inte långt för han tog tag i hennes arm.
- Nu måste vi prata med varandra,vi kan inte hålla på såhär längre. Sa han och såg henne i ögonen,hon tog bort blicken. Han tog tag i hennes huvud och vred det mot hans ögon igen,nu höll hon kvar blicken.
- Förlåt.sa Kamilla och tog bort blicken igen,hon kände hur tårar ville pressa sig fram ur ögonen, hon gick och satte sig på en bänk och han följde efter och satte sig bredvid henne.

Dom satt där en lång stund innan dom började att småprata.Kamilla kunde inte hålla sig utan berättade allt,hur hon kände för honom ochatt hon skämdes för att hon inte kunde kolla honom i ögonen. Kamilla märkte att hon grät,och torkade bort tårarna. Han sa att det inte gjorde något för han kände samma sak och störde sig också på att han inte kunde säga något till henne. Tårarna fortsatte att komma, han drog henne intill sig och höll om henne. Kamilla kunde inte hejda tårarna som kom,men hon grät inte för att hon var ledsen. Hon grät för att hennes ända önska hade gått i uppfyllese...