Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det var så länge sedan, alldeles för länge sedan...


Amelie, och jag

Amelie satte sig bredvid mig
Vad gör du här?
Hur kunde jag fråga så argt
när det enda jag har gjort är att sakna
henne

När hade du tänkt att komma? frågade hon
hjärtat slog volter i mig
försökte hitta pokerfacen
lögner att kyla mig med
en stor mössa att dölja de dammlucksbristande ögonen

Hennes ena vinge var trasig
vingarna saknade sin glans
den röda ballongen hade sakta börjat pusta ut sin sista luft

vi kramade varanda
jag gav henne min mössa
hon gav mig sin ballong
och vi gömde oss för världen

hennes hår luktade fortfarande framtid




Fri vers av Tekla
Läst 472 gånger
Publicerad 2007-02-11 15:22



Bookmark and Share


  sompio
Vilka bilder du skanker lasaren. Mycket fint i hjartat. Bade ensamhet, ledsamhet, tvasamhet, lycka.
Min favoritrad:
en stor mössa att dölja de dammlucksbristande ögonen
2007-02-14

  Albert
sorg och längtan, och lite hopp
men mest sorg och saknad
du skriver så himla vackert, Tekla
Kram
2007-02-11
  > Nästa text
< Föregående

Tekla