Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Del II. Så efter den gången

del II.

blev prinsessan tom, vad du hörde och fann var resterna, som blev myt i fjärran land.

Jag har ingenting... så vad ska jag ge dig prins av verkligheten?
Här finns inget att hämta, porten är låst och nycklarna borta.

Ha! Haha!
Kom och ta mig då, leta du!

Om så du visste allt som mitt hjärta döljer...
men hur ska du veta...
en man av din dygd bygger inga broar,
du bara går över dem med stolta otåliga steg.

Men ingen bro finns att vandra.

Prinsessan..?
Hon är död.

Hon blev visst strypt, av sina egna lockar.
De som du du skulle klättra på när bron tagit slut.

Det finns inget kungarike, inga gröna skogar här runt
omkring, marken har förmultrat
och blommorna vissnat.
All boskap ligger döda i drivor,
sprider lukt som borde påminna dig om att
det är för sent.

I mitt torn ska jag ligga på min himmelsäng,
låtsas sucka bortskämt
ätandes på
mitt äpple när jag vaknat av ärtan under min madrass,
den skaver så.

Min sista dag som prinsessa.




Fri vers av synda
Läst 384 gånger
Publicerad 2007-02-13 14:25



Bookmark and Share


  Sanchez
ledsamt. :(
Men prinsessan kan fortsätta vara prinsessa, hon behöver ingen prins för det,
och sedan kanske kommer någon annan prins eller inte prins som har lärt sig flyga som inte behöver broar eller prinsessans hår för att klättra upp i hennes torn.
Men samtidigt prinsessan behöver kanske inte någon jävla (ursäkta språket) prins, hon behöver inte bli räddad av någon varför skulle hon behöva det?
hon kan närsomhelst (okej kanske inte närsomhelst men efter ett tag) klättra ner bygga en bro och vandra vidare vart än hon vill - det är vad jag tror iallafall
2007-02-13
  > Nästa text
< Föregående

synda